|
Dagen startade i solsken. Camilla hade haft lite problem
med kistan under natten så hon behövde extra vila. (Kunde det vara
dåliga räkor månne?)
Vi ägnade en stund till att tömma Christers baklyse på
vatten. Därefter beslöt vi att åka upp till Gross Gloeckner, ett väldigt
alpmassiv med högsta topp på över 3000 meters höjd.
Vädret var nu molnigt men vi beslöt i alla fall att
åka upp. Otroligt vackert! Smala serpentinvägar med stup på flera 100
meter. Vi fortsatte över flera massiv och åkte sedan till en mycket
vacker bergsby, Heiligenblut, för lunch.
Regnet låg i luften och vi fortsatte upp längs
GrossGlockner-Hochalpen strasse. Väl däruppe började det att regna. På
vägen ner kom så dimman, eller rättare sagt, tjockan. Christer låg en 10
meter framför mig men nu såg jag inte hans baklyse längre.
Nu gällde det att hålla koll på vägmarkeringarna så
att man inte styrde fel. Vägen var dessutom hal och man ville ju inte
gärna köra omkull. |
Konsekvenserna kunde ju bjuda på ett litet fall över
kanten på några hundra meter.
Mindes att här skulle det finnas en tunnel, mycket
riktigt och man hade markerat tunnelmynningen med 2 lampor, de har ju
erfarenhet av dylikt väder här.
Några meter från tunneln såg jag att det var en SAAB Combi som stod
parkerad på sidan av tunneln med öppen baklucka!
-Tänk att få en 550 kg Ultra i kupén!
Väl nere pustade vi ut. Efter en dusch och
förfriskningar på groggverandan var det så dags för middag nere i
samhället på Hotel Mitterer.
En god middag med Wienerschnitzel och Shirazvin. En och annan Obsler men
man minns framför allt Fågelbär. En snaps gjord på Rönnbär! -Man förstår
räven!
Sedan dessa 780 meter uppför. Ungefär halvvägs vid en skiljeväg som går
rakt uppför berget, tittar Hasse upp och säger
- Tur att vi inte skall upp denna väg!
- Hasse,.... det är vår väg hem! |
