| Strålande dag. Vi lämnade hotellet vi kl. 10:00 och beslöt att
åka mot Würtzberg, München och arbetslägret Dachau. Vid 2-tiden var vi så framme
för att upptäcka att det var Ruetag, dvs. den dag i veckan som allt är stängt,
så även arbetslägret.
Kryssande genom staden för att hitta någonstans att äta
utan resultat.
-Men titta, en bikerresturang var öppet, vår alldeles egen MC Donalds. Så det
fick bli en Dubbel Kick Balack! Smakade lika bra som det gick för Tyskarna i EM.
Färden gick vidare i Autobahnfart mot Österrike och Salzburg. Nu var det inte
långt kvar till Saalbach enligt Hasse. Bara några km kvar. Upp i Alperna i
racerfart.
Vägarna är fantastiska, kurviga och rytmiska. Vi tyckte nog att så
fort som vi kör uppför har nog ingen kört. Den villfarelsen tog några bålgetingar oss ur, då ett gäng Ducati o Buell körde om oss på yttern i en sådär
140 km. |
Äntligen framme i Saalbach men de få kilometer som Hasse nämnt hade
blivit 100!
60 mil tillryggalagda denna dag. -Så hur i hela friden hittar man ett pensionat i Saalbach om
man bara har namnet? Namnet dök trots allt upp på GPS:en så vi åkte nästan raka
spåret till Frau Schober. Vi var nu hungriga men klockan hade blivit
mycket så det fanns endast en restaurang öppet, en pizzeria. Nu är ju inte en
pizzeria samma sak i Sverige som i Österrike. De hade kanske en Italiensk touch
på maten men man kunde i stort sätt få allt. Mat med Öl, Vin o Obsler. Enligt
min GPS var det bara 780 meter till pensionatet, men det var 780 meter uppför!
Vi behövde vätskekontroll på vägen.
-Herr Ober ! Kan vi få en Jägmästare på flaska?
Efter några vätskekontroller kom vi sedermera något andfådda och med stela
vader, tillbaka till Frau Schober.
Vi stannade ute ett tag o och såg till att
ingen Jägmästare fanns
|
